Rocken i modet och modet i rocken
Under några år av det tidiga 2000-talet var hårdrocks-s-shirts med band som Slayer och Voivod bland det häftigaste man kunde ha på sig, även om man inte gillade musiken. Många av dem som då var i 20-årsåldern kände sig antagligen nostalgiska av sin mellan- och högstadietid, som för många präglats av Metallica- och Iron Maiden-tröjor, och ville återknyta till denna. Just Iron Maiden har blivit stilbildande med sin maskot Eddie, som blivit så pass stilbildande att inget annat band, förutom Hammerfall, vågat kopiera konceptet. Iron Maiden var även ett av de sista banden att tillföra något nytt till samlingen av hårdrocksklichéer. Innan dess hade det inte funnits en hårdrocksformel, utan varje band hade experimenterat och i lyckade fall lagt till något eget. Hårdrocksmodet skapades framför allt av Rob Halford i Judas Priest, som klädde sig i nitläder precis som de andra besökarna på de gayklubbar han frekventerade. Stilen passade hårdrockarna som hand i handske, eftersom de i likhet med många homosexuella män hyllar klassiskt maskulina värden. Andra band lade till sina egna element till Halfords läderlook: Saxon introducerade spandex-tightsen, och Motörhead patronbältena.
Rockabilly
En annan inspirationskälla för hårdrocksmodet var den klassiska rockerstilen, som i Sverige var den stora inspirationskällan för raggarnas klädstil. På senare år har dock en mer klassisk, prydlig rockstil, rockabillyn, fått ett uppsving i Sverige, inte minst för att det inom stilen går att åldras med viss värdighet. Till skillnad från en hårdrockare i spandex kan en rockabilly dölja en begynnande kulmage under en flanellskjorta. Ett annat viktigt inslag i rockbillymodet är uppvikta jeans i vid modell. Inspirationen kommer framför allt från det amerikanska 1950-talet och dess hot rod-kultur. Stilförebilder är Elvis Presley och karaktärerna i Grease och TV-serien Gänget och jag, även om de två sista är alldeles för kommersiella produktioner för att uppskattas av riktiga rockabillys.

