Det första som slår en när man åker på en metalfestival är att så många går runt med svarta naglar. Det är inte så konstigt: svart är metalfärgen framför andra, så länge det inte handlar om klassisk heavy metal. Band som Iron Maiden och Manowar har alltid sportat fler färger än bara svart.
På sistone har även det hypade bandet Ghost livat upp metalscenen genom att använda åtminstone rött och silver på sina kläder. Många skulle nog invända att Ghost musikaliskt snarare är pop med black metal-influenser, men deras image och framtoning är 100 % black metal.
Metal handlar mycket om sinnesstämning, och denna är lika mycket ”black” som kläderna många fans bär. Färg inom metal känns därför lite konstigt, även för många metalfans som kommit på sig själva med att gilla Ghost. Black metal ska handla om svart, vitt och blankt stål, och den enda ytterligare färg som tillåts är egentligen blodrött. Och då inte på naglarna, där är det svart som gäller.
Svart nagellack är för övrigt det nagellack som flest män anammat, och det är populärt inte bara bland metalheads utan även bland emos och punkare. De som var först med svart nagellack, eller kanske snarare med svart spritpenna på naglarna, var punkarna, som på många sätt influerat metal och hårdrock, framför allt genom sin starka pessimism. De senaste åren har punken återigen kommit tillbaka som den mest pessimistiska genren. Bandnamn som Dark Funeral och Dimmu Borgir (”de mörka borgarna” på isländska) låter inte direkt glada och livsbejakande, om man inte jämför med punkbandet Totalt jävla mörker.